Besättningen var indelad i två vakter, styrbords och babords vakt och varje vakt var delad i två kvarter. Det krävdes ett kvarter för att bemanna alla befattningar på däck, i maskin och i ekonomi när fartyget var till sjöss. Kvarteret arbetade fyra timmar och de tre andra kvarteren hade frivakt. Vid avlösning ropades aktuell vakt och kvarter ut på orderhögtalarna. Då kunde det låta på detta sätt: ”Babords vakt har vakt. Andra kvarterets livbåtsbesättning och beredskapskanonbetjäning till mönstring. Styrbords vakt Avtropp”. Genom vaktsystemet kunde man hålla fartyget i gång dygnet runt under lång tid. Det krävde dock stor besättning. På Småland uppgick den i fredstid till 272 man.
I Smålands manskapsmässar delade 50 sjömän på utrymmet. Det fanns inte kojer till alla varför de yngre sov i hängkojer eller på en madrass på durken. I mässen sov man, där åt man och där delade man den lilla fritid man hade. Stämningen var som regel mycket god och ett starkt kamratskap uppstod. Efter en tid till sjöss var det dock efterlängtat att få komma till någon hamn, se andra människor och roa sig. Det förekom också skeppsaftnar ombord med sång, musik och spex. Genom att bo och arbeta nära tillsammans blev besättningen som en stor familj. Nedan visas bilder från livet ombord och i hamn.